Jag sitter och tittar på när OS truppen är på väg hem. Det står alltså människor och väntar på att våra medaljörer och andra stjänor ska landa och just nu kommer dem första(fast inte OS hjältarna tydligen utan några andra) att bemötas med jubel från folket som står och väntar. 

 

Bland annat han snubben som står bakom landslaget i hockey under varje match. Laget vars spelare (en av dem) tyvär hamnade i blåsväder gällande doping och hurvida denna vad medveten eller inte. Jag tycker att vi gjorde bra ifrån oss i år. Under alla matcher, att vi överhuvudtaget kom till final är grymt. Sen när det kommer till sporter där man spelar matcher med två lag emot varandra (ishockey, curling ect) att det blir roligare med brons (för att man vinner matchen) än med silver (där man förlorarar) är någon vi får leva med. 

 

Och vi avslutade OS med 15 medaljer totalt, målet var att ta 8 - 10, och vårt OS har varit minst sagt dramatiskt med idrottare som kollapsar, trillar, blir överkörda, tappar stavar, tar allergimedicin och så vidare. 

 

Nu laddar vi om för nästa OS!