Satt innan och kollade TT, och första tjejen som sjöng. När hon sjungit och gått vidare, springer Danny ut o kramar henne, men en sån kram som bara han kan ge. Bara han. Den kramen som kan förgylla hela dagen, eller till och med en vecka. Jag som bara sitter hemma och tittar på tvn ser honom och påminner mig själv om hur lycklig man blir varenda gång,. Hur han kan få en att gå från botten till toppen på bara en halv minut eller ngt med ett hej eller något annat. Jag såg en sånn lycka i tjejen som han kramade, även om det inte var lycka över att få träffa honom, utan att över att hon gick vidare. Men det är så glad jag blir när jag träffar honom.

Helt seriöst, jag vet att många inte förstår vad jag babblar på om nu. Men jag vet att det finns folk som gör det.
Jag blir glad för människans skulle som får krama honom. Jag blir glad för mina vänners skull när dom berättar att dom träffat honom, att dom fick en kram, en puss på kinden eller att han kom ihåg dem. Det känns så underbart! För jag vet själv hur glad man blir!!
Förresten, visst är finisarna på bilden söta <3 pöss på er :* Jennifer, (som jag får träffa om ett par veckor), och lilla söta fina underbara Danis!! Jag blir så glad när jag ser bilden, för den ger sån glädje.! Den påminner mig om stunderna som jag fått med honom. Varje kram som jag fått, varje gång man ser lyckan i hans ansikte över att se en, lyckan av att se blicken i hans ögon att han kommer ihåg en. Jag uppskattar de stunder som jag fått med honom, och jag uppskattar dem mer och mer. Eftersom jag vet att jag inte alltid kommer att kunna träffa honom som jag gör nu, det kommer att komma en tid när jag måste börja tänka på annat. Det kommer jag ha svårt att acceptera, men jag tror inte att det kommer att bli så svårt att släppa. För jag vet var jag har honom, och jag vet vad han gjort för mig. Och något säger mig att han kommer att komm ihåg mig.
Jag hoppas att ni har förstått lite vad jag menar, puss på er alla! <3